Hej du fina läsare!
Hur väl känner vi in våra kroppar och vad säger den oss? Kan vi hitta ett samspel och älska oss själva med denna kraft och inte ta den för givet. Vår inställning påverkar kroppens mående…Kram och varsågod!
Är du närvarande i din kropp?
Vad innebär det att vara närvarande i våra kroppar? För mig är det att verkligen känna in och uppleva kroppen i våra sinnen. Att medvetet göra oss påminda om våra fantastiska kroppar och dess funktion. Vi tycker och tänker så mycket om våra kroppar men är ej närvarande i den.
Ibland känns det som vi är mer ovän med våra kroppar än vänner. Mycket är fokus på hur den ser ut, vad som inte fungerar och vad vi inte kan. Vårt fokus ligger på vikt, utseende m.m Vi glömmer bort hur mycket vi har som fungerar i vår kropp och tar det för givet.
Många skapar en indentitet av sina kroppar och jämför sig med andra. Det är inte alls samma sak som att vara närvarande eller känna tillit till sin kropp.
Att uppleva kroppen via våra sinnen gör oss mer vaksamma och tacksamma över våra kroppar. När du verkligen känner inuti foten när du går eller får tryck, tar dig tid att känna igenom din kropp när du sitter och tar en vila. Känner efter hur nacken, axlar samspelar när du lyfter dina armar, hur känns sammankopplingen?
Att upptäcka kroppen via din intuition och sinnen gör att du skapar en annan möjlighet och blir mer kroppsmedveten. Lägg handen på ex magen” och fråga kroppen ”Hur mår min mage idag?” Vad ger din intuition dig för svar?
Många som dansar, tränar yoga, styrketränar, pressar sin kropp m.m upplever denna närvaro i sin kropp och för mig är det en ”helig” känsla när mitt huvud, intuition och kropp samspelar i denna närvaro. Kropp och själ hör ihop.
Att tänka och känna kroppen är helt två olika saker. Jag vill ge dig ett exempel: När du tänker att du ska känna din händer, så är det en helt annan upplevelse än när du verkligen känner ända in i dina händer, och vad som påverkar deras rörelse. Är det varma eller kalla? Vad händer? Gör det ont? Känns det bra?
Vad känner du i din kropp när du upplever glädje, sorg, är fysisk pressad, rädsla m.m? Vad är det som påverkar våra kroppar? Vi har lätt att förstå fysisk smärta som huvudvärk, ont i magen för det känner vi påtagligt men vad är det bakomliggande problemet till smärtan? Vad upplever vi dagligen som påverkar vår känslokropp?
För att förtydliga så vill jag påstå att våra känslor lagras i våra kroppar och vad händer med våra kroppar, om vi inte känner att vi kan hantera våra tankar och inte känner efter? Vi hanterar situationer svårare och ”sväljer” som tillslut skapar en stress, där kroppen blir lidande. Att bli medveten om våra känslor och berätta om vad vi upplever så ”biter” sig de inte fast i kroppen.
Vi kan lösa upp blockeringar genom att känna och acceptera våra känslor istället för att förtränga dem. Blir din egen bästa vän och lyssna på din känslokropp, var stolt över din kropp och ge den positiv feedback, var rädd om dig själv och lyssna inåt. Din kropp är ditt tempel.
Nu kommer dina budskap så ta dem till hjärtat och ha tillit, varsågod:
Måndagen:
“Idag är du mottaglig för att reda upp saker och ting, du tänker om och gör ngt nytt, det blir bra så var öppen i sinnet! Änglarna är med dig.
Underskatta ej dig själv idag, det blir bar om du tar dig mod och lyssnar på vad du verkligen vill! Du ka släppa det andra. Ta vara på din nya dag.”
Tisdagen:
“Ta steg för steg, ögonblick för ögonblick så tar du och lyssnar på dig själv och din önskan, idag ser du ur ett större perspektiv som kommer hjälpa dig i din förändring som är så positiv, det “klarnar” idag.
Idag ska du släppa taget, kontrollen om ngt som oroat dig, det kommer bli bättre men ha tillit och släpp. Be änglarna om hjälp.
Fina läsare! Dessa tider jobbar jag på min och Pierres telelinje Inre Visdomar med alla våra duktiga medarbetare som också är medium och vägledare. Är jag upptagen så tveka inte att ringa till ngn annan vägledare. Vi alla är till för dig! Kram!
Så här jobbar jag, varmt välkommen!
Ta hand om dig och varm kram! Här mötte Elsa mig efter min löparrunda och ville gosa, sötfia!
Anna
