Att orka i allt som är…Tro, hopp och kärlek.

Tro hopp och kärlek, det är det som till sist finns när livet kommer på och kraven och livet känns för tungt och svårt. Ibland kan det upplevas som att hur mycket manifestering, goda vanor och inre arbete vi gör inom oss själva, så lossnar det inte riktigt. Det kan vara yttre faktorer som vi faktiskt inte riktigt kan rå på. Vi , nu generaliserar jag, (de flesta) vill känna glädje och lycka i livet och tänker att när ska det ske? -Jag gör ju så gott jag kan. -Jag gör det bästa jag kan utifrån mina förutsättningar och ändå lossnar det inte, -vad är det som blockerar.? Goda råd och ord som att universum har en plan, känns då som hopplösa och -hur ska det kunna vara och bli bra när det ändå kommer läxa och lärdom som den ena efter den andra avlöser varandra. Jag väljer ändå att tro på att det vi ibland får genomlida på just denna resa bär med sig något, även om det är svårt att se just när du lever mitt i en livskris, något utmanade och tufft att det finns där, det din hjärtas röst längtar efter.

Precis som tarotkortet “stjärnan” som ibland kommer upp i mina tarotkortsläggningar och förmedlar just hopp, så finns ju alltid hopp, hoppet om något mer, hoppet om att leva på det sätt som faktiskt ger just dig glädje. För att ha hopp måste vi också ha en tro och ofta kommer just den här “tron” på något mer när allt kan kännas hopplöst. Tron väcks till liv i de mest oumbärliga tider och många vittnar om hur de blir mer i kontakt med sin andlighet, medan andra undrar -varför? -varför drabbas jag? Nästan ifrågasätter sin tro, när det inte vill komma in något upplyftande och positivt. Men så har vi då kärleken där nyckeln ligger i sin inre kärlek till sig själv för att få manifestera och dela sin resa med den som passar just dig. Kanske du kommer till en punkt av självkärlek där behovet av att dela den med någon annan inte finns kvar och du till sist lämnar över? Jag väljer att tro på kärleken till gud, mig själv, mina barn och livet. Jag väljer att fortsätta att ha tro och ha hopp, jag väljer att fortsätta även när det kommer utmaning på utmaning för någonstans innerst inne så finns en vetskap om att jag faktiskt själv valt denna livsresa med allt vad det innebär och någonstans finns faktiskt alltid hoppet. Det jag ville få uttryckt i text är att aldrig ge upp för det finns så mycket kärlek på vår jord, i universum och överallt om vi bara väljer att se den. Med största ödmjukhet inför er som har svårt att se det just nu. Skickar en virtuell kram och ljus till er läsare som behöver det just nu.