Detta är en personlig resa som jag vill dela med mig av. Denna utmaning var för ca 15 år sedan nu. Phu! Tiden går galet fort. Men jag var 20-21 år. Livet var motigt och jag gick arbetslös. Jag visste inte då vad jag ville arbeta med, vad jag ville generellt och jag hade svårt att se min framtid, eller mål och drömmar.
Jag kände mig super trött och hade ingen lust med något. Jag hade tappat livs lusten. Det enda jag tänkte på vad att jag måste ha ett arbete så jag kan få in ekonomin.
Jag kände mig inte lycklig, var aldrig glad. Tyckte att människor som var glada och lyckliga kunde gå och gömma sig någon stans.. Ungefär.
Mina föräldrar såg på mig att något var fel. Dom frågade alltid hur jag mådde, men fick som svar “Det är så där. Jag känner inget speciellt.” Jag har haft turen att jag har kunnat prata med mina föräldrar om allt. Under denna tid så kändes det som om tiden stod still. Jag sluter mig själv mer, hade svårt att ta mig till affären, svårt att städa osv.
Kunde sova hela dagarna.
Jag visste bara någon stans att detta är inget liv. Jag lever inte! Jag bestämde mig bara för att göra något åt det. Jag var ju faktiskt värd att vara lycklig som alla andra. Jag kunde egentligen inte känna så, men sade så till mig själv. ” Kan dom så kan jag”.
Jag ringde vårdcentralen och berättade hur jag tänkte och fungerade i vardagen. Sedan fick jag en tid till en kurator. I väntan på detta så fick jag även ont som f-n i ryggen. Poff sade det och ett rött märke dyker upp. Bältros! På vårdcentralen när jag var där och visade upp detta sade dom att det var bältros. Sedan frågade dom mig “arbetar du mycket? Känner du dig utmattad?. Svar – Nej jag är arbetslös.
Men denna depression jag var i (som kuratorn konstaterade) hade slagit ut mitt immunförsvar och gett mig bältros. När jag hörde det, tänkte jag “seriöst?! vad är det för medeltids sjukdom jag dragit på mig? Är inte direkt överraskad, då jag fått endel konstiga och oförklarliga saker under mitt liv”. Men så vart det. Hade ont i ryggen under ca 3 månader innan det försvann. Men kan faktiskt känna av det fortfarande ibland när jag blir väldigt stressad. Då blir jag öm i nerverna på sidan av ryggen där märket satt.
När jag fick träffa kuratorn, så hade jag turen att hitta en jag klickade med. Vilket jag tror är väldigt viktigt.
Jag sade direkt att jag inte vill ha medicin för detta. Hon svarade att jag inte behövde det, vi kan prova andra saker.
Så det jag fick göra var:
* Skriva dagbok med fokus på mina känslor och vad jag gjort under dagen.
*Ta en promenad på 20 min, varje dag.
*Börja äta en frukt per dag, och börja äta på fasta tider.
Jag fick förklarat att när våra rutiner faller behöver vi hitta dom igen, och mat, sov och motions rutiner går hand i hand. Även om man inte kan tycka det så gör det mycket för vår mentala hälsa.
Mina 20 min promenader vart längre och längre för varje vecka, och det spelade ingen roll vilket väder det var. Det var kläder efter väder och det var skönt att gå, även om det var snö kaos.
Maten gick från att vara helt tom på grönsaker, till massor av grönt.
Genom samtal och förändring av mina rutiner som inte fanns. Så kom jag ur depressionen utan medicin. Utan att egentligen tro på att det kommer bli bra. Utan jag gick in med att gör jag dessa förändringar så kan det inte bli sämre! Och det vart kanon bra. Jag växte som person ifrån denna utmaning. Jag började se ljust på framtiden och började få drömmar och mål. Så man kan ta sig upp ur den mörka avgrunden. Med tillit, viljan att förändras och att våga ta hjälp.
Önskar er en fin helg <3 Kram Sandra
Nästa vecka jämn vecka kan ni nå mig dessa dagar:
Tisdag 09:00 – 11:00
Fredag 12:00 -14:00
Söndag 09:00 -11:00
Vill du få ett sms nästa gång jag loggar in på linjen. Skicka ett sms till 71440 skriv Sandrat som meddelande.
