Stunder av stillhet är för mig stunder som ger mig möjligheten att på ett sätt stoppa det som pågår i mitt eget sinne. Ett varande utan att agera, utan att vilja prestera genom att endast vara i stillheten. Ett sätt att känna in utan att fastna i känslan, låta den passera och veta att allt är exakt som det ska vara.
Jag vet att somliga kallar det för mindfulness medan jag kallar det för att ha tillit, lita på processen och veta att mitt sinne oftast blockerar livet, liksom den första känslan oftast döljer det som är och finns innanför. Låta saker skalas av så att enkelhetens ådra pulserar är för mig en del av stillheten. Det vackra livet innehåller nyanser och varje nyans bildar en helhet. Livet är att känna in samspelet i nuet för mig.
För mig är också stillheten ett sätt att låta livet och mig hitta till varandra. Varje gång jag känner livets ådra vet jag att livet är en enkel lätthet istället för den kamp mitt sinne ibland försöker skapa av det som pågår. Det är som om mitt sinne och livets ådra sammansmälter till en enhet som andas tillsammans. Det gör att mina sinnen får en möjlighet att se, känna och höra det som är och sker i nuet. Samtidigt som mina känslor får vara exakt som dom är utan att jag försöker förminska eller försköna. För mig finns det något vackert i alla känslor ty dom är för mig mina experter. När livet och jag samspelar existerar en lätthet som jag idag vet är tillgänglig för mig var jag än är och vad som än händer. Det är en känsla av frihet.
Jag är fri och frihet är för mig en känsla som jag kan uppnå oavsett var jag är, hur det yttre livet är och vilken känsla än jag befinner mig i. Om jag av en eller annan anledning känner att livet sviker, jag är stressad eller ofokuserad vet jag med en sann övertygelse att jag håller på och springer ifrån mitt eget liv, min egen närvaro och är på väg in i det som kallas destruktivitet eller en obalans. För mig blir det en tydlighet som talar om för mig att säga STOPP. Jag stannar, drar mig undan och hittar stillheten. Letar upp en vrå, sitter i tystnad, i stillhet med mig och älskar min ensamhet. Känner in hjärtat, rytmen och atmosfären utan att värdera den. Famnar om nuet i stunden som är. Känner hur livet och jag sammanflätas och blir till ett. Totalitet är ett ord jag sätter på den känslan. Magiskt liksom.
Varje dag behöver jag en stund stillhet för att kunna leva som mig, förbli för att i min egen kraft och lätthet. Fri är jag och friheten känner jag. Säger jag något annat så lurar jag mig själv. Friheten bor inom mig och den känslan är bland det bästa jag vet.
Tydligheten jag möter via mina känslor då jag låter dom vara, passera skänker frid. Jag tillåter alla känslor utan att jag fastnar i dom. Känslorna är betydelsefulla och talar till mig. Dom får mig att inse att livet är vackert och att jag verkligen älskar varje känslomässig process. Skörheten är kraft och mörkret är ljuset. Ytterligheterna balanserar varandra och det är vackert. När känslorna väl har passerat finns endast en klarhet som är harmoni, trygghet och kärlek. Jag lyssnar och jag ser så mycket mer i stillhet och utan prestation. I stillheten finner jag även healingen, den som sker av sig själv på ett sätt.
Det är verkligen i stillheten jag finner mig och mitt liv, min kraft och den kanal jag är öppnas upp, för mig, dig och oss alla tänker jag.
Var och hur möter du dig, din kraft och ditt liv?
/Anya
