Jag har aldrig kallat mig medial, andlig eller synsk utan för mig handlar det mer om intuition, en inre vetskap och en övertygelse om att det jag känner, får till mig också är det jag ska följa. Jag liksom bara vet. Idag vet jag att jag är en kanal för högre vishet och under livets resa har jag många gånger fått höra att jag säger saker som jag egentligen inte ens vet vad det handlar om. 🙂
När jag var liten trodde jag ata alla människor hade samma förmåga som jag har. Då kunde jag veta exakt vad jag behövde när jag gick in på olika ställen och jag kunde också ibland veta vart jag skulle och hur det kommer att se ut. Framförallt när det gäller mat, mediciner och andra saker som var viktiga för välmående. Jag kände av obalanser och jag kunde se olika saker som omgivningen inte kunde. Med se menar jag mest en inre förnimmelse i en bild, olika känslor och scener som passerade inom mig. Inte som vanliga tankar utan detta var och är en helt annan känsla och den kommer då det är dags för mig att få mer insikter och vägledning.
Jag är helt övertygad om att alla människor har denna förmåga på olika sätt och för mig handlar det främst om att kunna känna in, veta var jag har mig själv och att veta på subtil nivå vad som är vad. Det vill säga skillnaden mellan egot och själen. Lika mycket som att veta exakt vad vilken känsla förmedlar. Ett exempel är huvudvärk, det är något jag ofta känner och budskapen är olika varje gång beroende på var det känns, hur och när. På ett sätt handlar det alltså om självkännedom, att kunna sortera och även om tilliten och modet att ta emot.
Nåväl, jag har haft denna förmåga länge även om jag själv aldrig egentligen har haft behovet att synliggöra min förmåga händer det att omgivningen märker av den. Ett exempel är då jag var på en stor rikskonferens, det var middag och vi var flera hundra personer som satt i sammarestaurang. Helt plötsligt kommer det fram en helt okänd person till mig, tar fram ett foto ur sin handväska, räcker fram bilden till mig och säger:
” Berätta vad du ser och vad som kommer till dig”
Jag tog bilden och sa det jag fick till mig, tittade personen i ögonen och log.
”Jag visste att du har den förmågan, tack”, sa hen och gick sin väg.
Själv log jag bara och tyckte det var ett lite annorlunda inslag. Hur kunde hon veta?
Ett annat tillfälle var då jag var 18 år och i USA. Där hände det många märkliga saker men jag ska ta upp en och då med en annan infallsvinkel. En morgon vaknar jag och känner att jag ska ut och plocka blommor för mormor har gått vidare till nästa liv. Senare samma dag ringer mamma och jag säger bara:
”Du behöver inte säga något, jag vet att mormor dött och jag har redan plockat blommor åt henne”.
Nu tror jag inte att vi dör utan min tro är att vi går vidare till ett annat liv.
Jag har alltså något, en gåva som jag är tacksam över. Idag ser jag oftast vilken lärdom en människa befinner sig i och det händer, ganska ofta att det kommer in något helt annat. Mitt i allt kan jag få en bild, en känsla och jag bara vet.
Min tro är att det jag ska ha till mig också alltid kommer. Jag behöver inte söka utan mer vara i stillhet och närvarande. Jag fångar upp på subtil nivå. Skulle jag försöka förklara med teori skulle jag säker endast förmedla massa fina ord.
För mig handlar det mer om ett sätt att leva och vara inte att förklara eller försvara. Jag har inga behov av det. Fortfarande idag kallar jag mig sällan för medial, andlig eller synsk.
Jag ser mig som en människa med stark intuition, en förmåga att vara närvarande och fånga upp någonting som andra försöker jaga. Det liksom bara finns där utan att jag analyserar.
Jag känner endast en enorm trygghet, tillit, kärlek och tacksamhet över den gåvan jag får förvalta.. Somliga vill kalla mig för naiv medan den som känner mig vet att jag är allt annat än naiv. En extremt medveten individ. Djup får jag höra ofta och likaså att det jag pratar om är så främmande och klockrent för majoriteten. Så annorlunda att dom gärna vill kalla mig komplicerad.
För mig är jag lätt, ren, ärlig och okomplicerad. Jag skapar inga onödiga krusiduller utan jag lever som mig. Spelar inte på andras känslor, försöker inte få andra att förstå mig eller tycka som jag. Min egen identitet är självklar för mig vilket gör att jag sällan gör saker för sakens skull utan det finns alltid en totalitet i allt jag ger och gör. Jag behöver ha mig med fysiskt, psykiskt, andligt, själsligt och mentalt i allt jag ger, gör och väljer.
Kanske är det exakt det som är ”konstigt” för vissa. Det är upp till var och en att avgöra. Jag är lycklig, som mig och jag har otroligt lätt att vara lycklig som mig. Det är mitt liv jag lever och behöver älska, liksom du ska leva ditt och älska både dig och ditt liv tänker jag.
Ord som kommet till mig just nu är:
”Det finns ingen anledning att jaga en mening eller ett svar – meningen och svaret kommer inte av jakt utan genom tillfredsställelse i stunden – Gör det som tillfredsställer dig och du kommer att öppna upp för exakt det du vill – Idag är det din tur att vara tillfreds som dig på ditt sätt – Njut av livet ”
Kram/Anya
